Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då kan Augusta ej mottagå gåfvan, sv&rade
mamma, nästan högre rodnande än jag själf.
— Och hvarkör icke? återtog tant. Augusta har
varit en öm och älskvärd sjukvårdarinna. Jag ber dig,
min goda Jeanette, tillåt honom att lämna detta minne
som ett bevis på sin erkänsla.
Men där hade nu i mer än en veckas tid laddat sig
så många blixtar mot smeden i mammas sinne, att de
engång måste bryta löst.
— Ak hvem skulle Augusta mottaga presenter?
utbrast mamma, kanske med aksikt nog högt kör att höras
af smeden, som, till utseendet lugn, tvar sysselsatt att
studera Drummelpeter, sedan han bärgat Fritz.
Denne ostyriga medlem af sällskapet hade
nämligen, efter att ostraffad ha begått alla möjliga
dumheter, efter att ha sönderslagit en griffeltafla, utspillt
innehållet af en färglåda, ritat gubbar i min
»råd-gifvare på vandringen genom likvet» och snutit sig i tant
Mirabeaus nya spetsmössa, som kallit på golkvet, slutligen
lagt sig för ankar under soffan och somnat oskuldens
sömn.
— Mottaga presenter! fortfor mamma, allt häftigare,
allt mera utom sig. — Af hvem? Af en herr jag vet
icke hvad, som ingen känner? En person som varit
öfverallt... som är född litet här och litet där.. ♦
som ena dagen säger sig vara kopparslagare, andra
dagen slösar med kungliga dyrbarheter! En person
som tilltalar Augusta på ett sätt, hvilket alldeles inte
är passande, och som — förlåt min uppriktighet!
— står till tant själf i ett förhållande, hvilket, minst
sagdt, är obegripligt och måste förvåna tants gamla
vänner och anförvanter, som erinra sig fröken
Kopparkrona ., ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
