Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var tant som, ensam lugn och värdig, [-dominerade-] {+domine-
rade+} situationen. Smeden ville tala, han kände sig utan
tvifvel spela en lika löjlig roll i denna ökverraskning,
som vi, och jag vidhåller min misstanke, att hans
samvete icke var så alldeles lugnt gentemot en ung flicka,
som han verkligen gikvit vissa anledningar att körmoda
en varmare känsla. Men tant förekom honom.
— Tillåt mig, herr Damm... tillåt en moderlig vän
att skingra äkven det sista missförståndet mellan
personer som måste högakta hvarandra 1 Om vi alla varit
okunniga om herr Damms förbindelse, så är det emedan
den ingåtts för få veckor sedan och emedan jag först i
går mottog underrättelsen därom i det älskvärdaste bref
från hans fru. Min vän, hvarför dröjde ni att lämna
mig bref vet strax vid er hitkomst?
— Så länge vi lefde i minnet af det förgångna —
svarade smeden, ej utan förlägenhet — ville jag icke
inblanda nutiden och min obetydliga person däruti.
— Nåväl, jag vill nu berätta en liten roman från
våra dagar. För omkring femton år tillbaka vandrade en
ung man till fots genom Schweiz — en orolig, verksam,
forskande och vetgirig vandrare, hvilken på samma sätt
genomströfvat större delen af Europa. Han stannade
några dagar i Lausanne och gjorde där bekantskap med
en ung flicka, lika högt begåfvad i hufvud och hjärta,
lika vetgirig och forskande som han själf, men mycket
lugnare, ja så lugn, att hon, lik solskenet i fabeln, kunde
med sin blick kufva hvarje storm. Denna likhet och
denna motsats alstrade snart en ömsesidig böjelse mellan
de unga, men deras kärlek rönte samma öde som så
mången annan varm känsla i unga hjärtan. Ynglingen
vandrade åter bort, fortfor att arbeta och lära, men fann
intet hem, till hvilket han kunde bjuda en maka. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
