Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halm från sina sinnen och tyckte sig beständigt strida
emot det gyllene spöket, som han kallade det. Och tre
veckor därefter slöt han sina dagar... nå, jag säger
ingenting, ömkeligt var det; vi äro alla skröpliga ting
inför vår Herre. Toismäki och många andra fingo lefva
och se det... Lisu, gif mig min blårutiga näsduk och
putsa ljuset; ser du ej att där är en tjuf?
Oaktadt en god portion lättsinne, hade den unge
studenten ej utan deltagande och nästan med rysning
hört denna berättelse, hvilken så litet motsvarade hans
hopp om en munter spökhistoria. Icke engång fru Margrets
blårutiga näsduk och tre förnyade trumpetlika snytningar
kunde förjaga detta intryck. Det var därför med mera
allvar han frågade om gamle Halms olyckliga inbillningar
stodo i någon förbindelse med de gängse ryktena om
kommissarien Sten Halm i Storkyro.
Fru Margret skakade betänkligt sitt ansenliga hufvud
och svarade, efter någon tvekan, att hon hvarken kunde
jaka eller neka därtill. Hon visste endast att klokhet
och galenskap stundom gå i arf från far till son —
stundom, men icke alltid; därpå vore salig Otto Kristofer
det bästa beviset. Han gick ur världen vid fullt förstånd,
som han lefvat, och brodern, fru Margrets andre svåger
Hans Herman Halm, hade aktats värdig blifva
kommerseråd. Sten Halm var den äldste af bröderne. Han liknade
sin far däri att han i sin ungdom varit rik, i mannaåren
fattig och på ålderdomen rikare än någonsin förr. All
sin ärfda egendom hade han förslösat på utrikes resor
och hemkommit utfattig, förstörd, just en lockbit för den
fule, alldeles som ...
Här afbröt fru Margret sig själf, likasom hade hon
sagt mer än hon fann rådligt för ungdom att lyssna på.
Allt hvad Lars Roderik vidare lyckades utleta om dessa
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
