Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Svåger Sten.
Jag tjenar alltid mina medmänniskor,
om det också vore med sista skärfven.
Den sena decemberdagen begynte redan gry i sydost,
när Lars Roderik Gråberg följande morgon väcktes
på sitt hårda läger af fru Margrets välkända basröst.
— Hästarna äro förspändal lydde order. Vi
fortsätta resan och åtskiljas icke förr än i Lappo.
Ynglingen reste sig upp med värkande leder och
fann motstånd fåfängt. Man likviderade nattläger och
kaffe för tre personer med tjugufyra skillingar, fortsatte
resan mödosamt på oplogade vägar och tog det andra
nattlägret i Lappo. Här funnos flera gästrum; äfven en
students billiga anspråk blefvo här tillfredsställda, och
Lars Roderik hade funnit sin kusin allt mindre
motsvarande typen för en marknadsmamsell. Följande morgon
förklarade han sig icke kunna lämna två värnlösa
fruntimmer utan beskydd i denna oblida årstid; han ville
följa dem till kommissarien i Storkyro.
— Värnlösa! upprepade mostern föraktligt och
vägrade tvärt.
— Men jag kommer ju icke som arftagare. Jag
kan vara till nytta, om kommissarien är sjuk.
Fru Margret besinnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
