Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill herrn låna mig utskylderna för i år... tjugu
riksdaler på mitt ärliga ansikte?
— Nå Gud förlåte den gamle gnidaren, han som
kunde köpa en hel stad! utropade fru Margret, ur stånd
att hejda sin förtrytelse, i det hon jämkade sig upp ur
släden.
— Tyst moster! Säger moster ett ord, så svär
han på att moster är en förklädd karl. Nu skall
jag pina gubben... Herr kommissarien förkyler sig,
att stå så tunnklädd hvarken inne eller ute, som det
heter i gåtan. Fru assessorskan, dom följer mig till
Vasa, är beredd att gå i borgen med hela sin
egendom. Men jag ser att det icke är möjligt... skjutskarl,
vänd om!
— Vi ha fått töväder nu, genmälde nattmössan
blidare. Det blir en grön jul, och hvad säger ordspråket?
Folk dör som flugor. Men för att komma till affären,
så skall jag se till hvad jag fattige man kan skrapa
ihop. Jag tjenar alltid mina medmänniskor, om det
också vore med sista skärfven.
— Den har då blankt ingen skam i sig! brummade
fru Margret.
Hon befann sig ungefär i samma ställning som en
välkorkad ölbutelj, hvilken man ställt att värmas framför
en het kakelugn.
— Ett ögonblick, moster; man skall strax öppna
för oss!... Nå, vill herr kommissarien assistera oss med
ett lån — återtog studenten mera otåligt än just var
förenligt med hans antagna roll — så var god och låt
öppna dörren! Vi ha nu stått en timme på gården och
kunna ej göra herr kommissarien den orättvian att afslå
en tarflig kvällsvard . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
