- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
61

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Likasom till bevis därpå, fattade han Lisu om lifvet,
upplyftade henne som ett barn och nedsatte henne varligt
på en af trästolarna. På fru Margrets tunga sväfvade
ofrivilligt ett »skäms litet!» Men hon teg.

— Svåger Sten har då alls icke varit sjuk?
upprepade svägerskan med en förundran som föreföll hennes
systerson oöfverträffeligt komisk.

— Icke som jag vet, svarade kommissarien. Det
vill säga, när jag ej räknar en obetydelig krämpa, som
stundom besvärar mig. Den unge mannen här, är det
svägerskans son?

— Min systerson, Lars Roderik Gråberg, son till
konsuln. Ursäkta hans pojkaktighet 1 Tog sig ju för att
skjuta i luften, för att uppväcka huset.

— Jaså. Gråberg? Ja, jag påminner mig... kände
far och mor mycket väl. Jag trodde att unga herrn
hette Stigell och vore kronofogde i Laukas. Det var för
väl, att vi båda sköto miste i mörkret. Det händer mig
annars sällan nog.

— Jag beder herr kommissarien icke illa upptaga
ett litet skämt, svarade studenten, något förlägen under
intrycket af att rollerna syntes så tvärt ombytta.

Han hade väntat sig finna en usel, krokryggig
gammal procentare, med hvilken han kunde gyckla efter
behag, och såg framför sig en reslig veteran, om hvilken
man verkligen kunde tro att han sällan sköt miste och
som alltför tydligt lät honom känna sin öfverlägsenhet.

— A, säg morbror! inföll fru Margret, mån om att
utplåna spåren af det första missförståndet.

— Låt oss icke mera tala om ett par förflugna
kulor, fortfor den gamle i en lätt ton, som röjde den
forne världsmannen. — Säg mig hellre hvilken lycklig
tillfällighet jag har alt tacka för ett så kärt besök här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free