Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan icke lämna honom ensam nu. Madam Vidström
skall sörja för kvällsvard och nattläger.
Och Lisu försvann genom samma dörr, där
kommissarien g&tt före henne.
— Hvad säger hon? frågade Lars Roderik, ytterligt
förvånad, icke mindre öfver ett sådant språk af den
tysta kusinen, än öfver den tilldragelse, till hvilken han
nyss varit vittne.
— Hon säger — svarade fru Margret, nästan lika
bestört som han och, tvärt emot sin vana, förunderligt
saktmodig — hon säger, att svåger Sten ... ja, jag har
hört sägas något ditåt, men aldrig hade jag kunnat tro,
att det skulle gå så i arf... Uff, det är för galet... det
är ju salig svärfar själf! Gud bevare oss, jag kan aldrig
glömma de ögonen ... Människan är ett skröpeligt ting
... uff... nu får jag igen min kolik.
— Hvart gick Lisu?
— Hvart hon gick? Till honom naturligtvis. Hon
känner det där, hon var ju här förra vintras. Att jag
skulle vara så narraktig och vända om från Tammerfors!
Det är ditt fel. Hvem sade dig, att svåger Sten låg för
döden sjuk?
— En karl, som kom norrifrån och sade sig känna
mig, men jag kände ej honom.
— En kortväxt äldre karl i hvit fårskinnsjacka, röd
gördel och brun skinnmössa?
— Ja, alldeles sådan moster beskrifver honom. Vi
kommo i tal, när han fodrade sina hästar vid ett
gäst-gifveri några mil från Ruhala.
Fru Margret glömde svåger Sten, Lisu, koliken och
människans skröplighet, hoppade upp som en raket och
trädde så hotande fram mot sin systerson, att denne fann
för godt retirera bakom det gamla skrifbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
