Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ll. Sten Halms lefnadshlstoria.
Jag såg kring hans hufvud densamma
förfärliga guldhinnan ...
Ffter den upprörande bekännelsen i slutet af
föregående kapitel satt den gamle mannen en lång stund
tyst med halfslutna ögon, och hans skrämda åhörarinna
hade icke mod att störa honom. En pendyl i kabinettet
slog två; man kunde höra dess enformiga knäppar
af-bryta den ljudlösa tystnaden. Lars Roderik, som behållit
sin obemärkta plats och för mera bekvämlighet satt sig
i en af mahognyfåtöljerna, visste icke hvad han borde
tänka om rätta sammanhanget af denna mystiska historia.
Det syntes honom naturligast att tillskrifva dessa
förmenta syner och frestelser af en ond ande en sjuklig
nervretlighet, som föranledt fixa idéer, dem inbillningen
sedan gifvit en yttre tillvaro och som tycktes ha fört
dessa två olycklige, fader och son, till vansinnets gräns
Men åter, när han hörde den gamle tala med en så viss
öfvertygelse om dessa underbara förhållanden och i allt
öfrigt visa ett så redigt, ofta skarpt omdöme, måste Lars
Roderik inom sig medgifva, att dessa olyckliga syner,
för hvad man än ville anse dem, åtminstone för deras
beklagansvärda offer haft en full och förskräckande
verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
