Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kan väl icke förstå hvad som menas med
en kristendom i allmänhet, men jag har aldrig funnit i
bibeln, att där skulle läggas någon vikt på vallfärder
till Jerusalem eller en själfgjord försmädelse, eller andra
sådana botöfningar, som jag hört att katolikerna bruka.
Blif icke ledsen, jag förstår ju så litet; men har farbror
verkligen inrättat sitt lif efter dominikanerns föreskrifter,
så jämför dem ännu engång med den heliga skrift!
Kanske skola de då fördunsta som människofunder inför
sanningens ljus, och det skall visa sig, att all sådan
botöfning icke länder till salighet, utan blott till fördärf.
Majoren uppstod och gick med häftighet fram och
åter på golfvet.
— Jag har brutit mer än de flesta människor,
utropade han; jag har lidit mer än de flesta; jag har mer
än de flesta varit fången under otron och afguderiet, och
jag har afskuddat deras ok. Jag har ångrat, jag har
försakat; jag har i mer än tjugu år i denna min ensliga
tillflyktsort prisgifvit mig åt människors förakt, som jag
icke förtjenat; jag har användt mina skatter till tusende
själars räddning, och nu, nu kommer denna flicka och
säger till mig: allt detta är förgäfves, allt detta leder
blott till fördärf! Hvad vill du mera? Stöta de ditt öga,
dessa rikedomens bekvämligheter, som jag, med mina
andliga fäders tillstånd, samlat här omkring mig i min
innersta okända vrå, till en ringa hvila och ögontröst
efter all den uselhet jag frivilligt påtagit mig utom dessa
rum? Tror du, enfaldiga barn, att min själ hänger vid
dem, så vill jag, när morgonen gryr, låta sänka allt detta
i flodens djup och verkligen blifva så arm och utblottad,
som jag synes för människor. I tjugu år har jag nu
haft frid med mitt samvete, den enda frid jag känt
alltsedan min barndom, och nu vågar du säga till mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
