Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllde hälften af det eländiga rummet. Djärfva och
pockande röster 4ålade flera pä en gäng. Han skulle
gifva dem an$tira| ;* de ville ha sina skuldsedlar tillbaka,
icke för. att, förneka hvad de rätteligen voro skyldige,
utan. «iör\att afskrifva olaga räntor och »välgjordt»;
därefter* skulle han få skuldsedlarna tillbaka. De
äm-najfe icke längre låta en blodigel utsuga socknen; de
kände honom tillräckligt, det skulle vara slut nu med
den rörelsen.
Lars Roderik väntade att åter få höra den gnällande
»fattige mannen»; men han bedrog sig. Kommissarien
lät de ifrigaste tala till punkt och förklarade sedan
med lugn och fast stämma, att lagen skulle döma mellan
honom och dem. Han ämnade icke utlämna reverserna
till någon annan än häradsrätten. Och hvad det angick,
att han utsugit socknen, ville han fråga om där vore
mera elände än förr och hvilka som blifvit lidande
genom honom.
— Alla! Alla! ropade gäldenärerne.
— Hos dig, Mannu — svarade kommissarien —
var pantfogden i vintras. Ändock har du lika många
hästar nu som då.
— För det att klockaren hjälpte mig, svarade
bonden hånleende.
— Du, Matti Mäkelä, miste i våras dina kor, och
nu har du lika många som då.
— Klockaren gaf mig förskott.
— Hos dig, Esaias, tog fogden i somras kärror och
spannmål, men du har fått dina kärror tillbaka, och
stängerna i ditt tak hänga fulla med bröd.
— Det har jag att tacka klockaren för.
— Ja, ja — ropade flera röster — klockaren är
en annan karl. Kommissarien stjälper, och klockaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
