Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta bränneoffer var en list, hvars rätta beskaffenhet
tinget snart skulle uppdaga. Men skuldsedlar hafva en
märkvärdig förmåga att inprägla sig i de fleste låntagares
minne. De fleste igenkände hvarje veck, hvarje kråkfot
på dessa ödesdigra papper och svuro på att de sett
otyget brinna.
När fältet befanns fritt, gick kommissarien till Lisu,
fattade hårdt hennes hand och sade, utan att i sin lifliga
rörelse tyckas märka de öfriga närvarande:
— Är du nu nöjd? Är detta tillräckligt?
Flickan teg.
— Hvad? utbrast den häftige gamle mannen. —
Adertontusen riksdaler i elden; har jag ännu icke
gjort nog?
— Nej, svarade Lisu med låg röst.
— Ah, du menar de några tusen jag ännu äger
kontant därinne? Vänta, du skall få dem, du skall gifva
dem åt de fattiga, lika godt hvilka. Det är skrifvet: gå,
gif allt hvad du äger åt de fattiga...
— Men Skriften tillägger: och följ mig!
Lisu yttrade dessa ord med knappt hörbar röst, men
den gamle hade likväl förstått henne.
— Hvad? utropade han än en gång med
sönderslitande röst. — Ännu icke nog? Blir det då aldrig
nog? Tjugu års ånger och botöfningar, världens förakt
och smädelse, böner, vakor, fastor och späkningar, all
min egendom åt de fattiga, och likväl icke nog! Rättvisa
himmel, hvad skall jag då mera göra? Huru skall jag
tillfredsställa en så omättelig, hämnande Gud?
— O min stackars farbror! — svarade flickan, i det
hon gråtande kastade sig om hans hals — allt detta är
verkhelighet och egenrättfärdighet, allt detta gäller
ingenting för Gud. Fall ned för korset, sådan ni är, utan all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
