Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BARNS BOMÄRKE
155
— Ja — anmärkte åter kapten Edvardson med
samma köld som om han trampat en fluga — det är
kommerserådets bror.
Lisu hade försvunnit från faddrarnes rad, men fru
Margret stod stadigt i ledet med barnet på armarna.
Äfven kyrkoherden stod kvar på sin plats med handboken
uppslagen och handen doppad i dopvattnet, tilldess att
man hunnit lugna sig efter det störande afbrottet. Han
kunde nu fortsätta: jag döper dig, Sten Otto Herman ...
Akten var till ända och en ny medlem införd i den
kristna församlingen. Värden visade sig älskvärd och
lugn som alltid. Beklagligen led hans bror Sten, som
nyligen bosatt sig på födelseorten, ofta af svindel; man
skulle icke oroa sig, det hade ingenting att betyda. Man
antog eller låtsade antaga denna förklaring; den rikliga
undfägnaden tillstoppade mången pratsam mun, men det
oaktadt förblef kommissarien aftonens samtalsämne. Hvem
kände ej hans historia? Var det icke han som, två
gånger ruinerad, två gånger åter rik och två gånger
vanryktad, flytt från skulder och fädernesland, för att
återkomma som ockrare och människohatare, gömma sig
undan för världen och se spöken? Huru vågade
kommerserådet, huru vågade hans så illa beryktade bror att
vid detta tillfälle ... ? Men kommissarien var åter rik,
hans släkt skulle ärfva honom; hvad vågar ej penningen?
Fattigt och hederligt folk skulle aldrig tillåta sig något
sådant. Ja, Hans Herman Halm var visserligen en mycket
aktad man och en gästfri värd; hans hus var mycket
angenämt . . . blott alltför slösaktigt grannt. . . sådana
mattor, speglar, taflor, gardiner... men om släkten har
man haft mycket att säga; högmod går före fall... Och
därmed höll man till godo den utsökta konfekten, de
sköna drufvorna, sockerstrufvorna ... smekte barnen, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
