Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Två tusen rubel.
— A strunt, icke mer? Det kan du med god
hushållning betala på fyra år.
— Jag hoppas det. Men gifta mig kan jag ju icke
därförinnan.
— Hm ... så du tror det? Kan så vara. Visst
ilnns det nu ock en annan utväg.
— Jag vet ingen annan.
— Om du till exempel gifter dig med en flicka
som har förmögenhet.
— Jag vill icke ha min hustru att tacka för min
bärgning. Jag vill bärga mig själf och henne med.
— Skäms litet, hvad är det för högfärdigt prat?
Likasom någon bra karl skulle blifva sämre däraf att
hustrun icke kommer tomhändt i boet? Men det är väl
så — tilläde fru Margret spetsfundigt, i det hon slog
sin systerson med ullstrumpan öfver axeln — det är väl
så, kan jag tro, att unga herrn har förgapat sig i någon
fattig fröken där söderut... en som kan spela fortepiano
och dansa fandangen... en som skall lefva med grädde
och sockerbröd, åka i vagn med fyra hästar och sjåpa
med en ny sidenklädning hvarannan vecka ... Det har
unga herrn icke råd till, därför går han och suckar.
— Om moster sagt mig detta för några år sedan,
hade jag kanske svarat: möjligt! Nu svarar jag:
misstag! ... Men om vi nu skrifva sju för tu i kontot för
Metsäpirtti, så är det mosters fel.
— Å, skäms! Om du är bortblandad, kan Lisu
addera. Hon vore i stånd att sköta Metsäpirtti allena ...
och dig med, storslösare!
Systersonen smålog. Han hade tänkt något ditåt.
Han betraktade än en gång sin kusin, som radat siffra
vid siffra med ett orubbligt lugn, men nu kände färgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
