- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
250

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var van att höra i Aulango. Allt ruttet, förvildadt, sjunket
och bortkommet uti denna så länge vanvårdade
församling kände sig mot sin vilja träffadt af samma intryck,
med hvilket äfven den mest förhärdade hör åskan mullra
öfver sitt hufvud. Där blef en djup tystnad, som varade
intill bönens slut, och när klockaren därefter med sin
hesa brännvinsstämma började psalmen, hade folkhopen
lugnats åtminstone så mycket, att den med nyfikenhet
väntade hvad den förmente landsfiskalen nu skulle
säga dem.

Finnarne äro ett föga musikaliskt folk i jämförelse
med deras grannar svenskarne, men de fästa mycken vikt
vid en god mässröst. Prosten Ödmark hade förlorat den
röst han ägt i yngre dagar; pastor Idegran fick knappt
fram en ton. Nu uppträdde framför altaret en herrlig
baryton med klang af metall, och intrycket var i början
öfverraskande. Men den hesa brännvinsstämman svarade
från klockarebänken och svarade tappert falskt. Ett
dussin röster bland församlingen föllo in med klockaren,
som deras vana var, och sjöngo än falskare. Ett par
af de ursinnigaste brännvinspatronerne längst borta vid
dörren begagnade tillfället och inföllo med grymtningar.
Det såg illa ut för mässan och kyrkofriden.

Den unge prästen lät sig likväl icke bekomma. Han
låtsade ingenting märka, han sjöng sin mässa till slut
och afträdde från altaret. Under psalmen före predikan
begynte några af de oförskämdaste i kyrkan att stampa.
Partiet förstod signalen; somliga började hvissla, somliga
tjuta, andra att ropa. Midti detta oljud uppträdde Erland
Stjernkors på predikstolen.

Han stod där högrest och lugn, som en
trädgårdsmästare står i sin park, när träden susa för stormbyn.
Hans ögon blickade mera sorgset än strängt på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free