Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men vi äro ju i en mördarekula och ej i en
barnkammare! utropade den unge prästen, utom sig af
harm och medömkan.
— Jag vet inte huru de lärde må kalla det,
genmälde zigenaren. Barnen ha mat och kläder, varmt
omkring sig och mjukt att sofva på; mången kunde
tycka att de må här som prinsar. För min del skulle
jag likaså gärna kasta små barn i en groddamm. Jag
förstår mig inte mycket på sådant, men det minns jag
sedan jag själf var en puttefnask, att barn tycka om
litet nojs och språng och leksaker och bilder, och när
de ledsnat vid ett, så vilja de gärna ha något annat.
Men här skulle aldrig få vara minsta buller, för det att
mamsell Fuling bor härinunder. Här skulle ingen få
springa, ingen leka, och därför gjordes bänkarna
golffasta och bordet tungt; den enda stolen har nyligen
blifvit hitflyttad åt Lovisa. Har magistern någonsin sett
en odrägligare och tungsintare bostad för människobarn?
Jag hämtade engång åt barnen en ruterknekt; se, det
var något rart! Men det var en alldeles för grann tafla
åt dem som ingenting skulle få se; Lovisa kastade
knekten i kakelugnen. Nej, hvad de lipade alla tre!
.De lekte engång häst och redo på vedträn: från den
dagen bars aldrig veden in förrän brasan påtändes.
— Men jag kan ej inse något rimligt skäl till en
så omänsklig behandling. Huru är det möjligt, att ej
barnen ha någon förmyndare, som tar vård om dem?
— Fråga pastorn; jag vet ingenting; salig prosten
dödde så nyligen. Folk tror nu att barnen ha
spe-tälskan, och ingen vill gärna tala ett ord om dem, för
att det ordet kunde besmitta tungan.
— Nåväl, Josua, jag åtager mig dessa olyckliga barn.
Från dénna stund lämnar jag dem icke mer, innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
