- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
399

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland Stjernkors var en praktisk, allvarlig ordets tjenare,
ingen svärmare, och dock förekom det honom som hade
en skinande seraf stigit ned i koret och vände mot
honom sitt förklarade anlete...

Med hela kraften af sin starka vilja försökte han
slita sig lös från denna föreställning, men förgäfves. De
afgudar, mot hvilka han kämpat så länge och segerrikt,
hämnades nu i sista stunden sitt nederlag och fångade
honom själf i en syndig tillbedjan för ett dödligt väsende.
Knappt förmådde han med darrande röst uttala de vanliga
bönerna efter predikans slut, och han nedsteg därefter,
djupt förödmjukad, från predikstolen, utan att hafva
sagt ett enda af skedsord till församlingen.

Men det behöfdes icke. Alla omkring honom smälte
i tårar. Han fick tid att lugna sig och utdela nattvarden
vid sidan af kyrkoherden. Alla de unga gräto, utom
Allfrida. Hvarför skulle hon gråta? Hon var ju hemma
uti Guds rike, hemma för alltid, icke blott i flyktiga
känslors, flyktiga tårars upprörda högtidsstund. Hon
kunde icke gråta, hon kunde endast tillbedja.

På eftermiddagen reste Erland Stjernkors från
Aulango. Han hade undanbedt sig alla tacksägelser, alla
ärebetygelser. Men han kunde icke hindra, att ju flera
hundrade personer samlats kring prästgården för att säga
honom farväl. Bland dem igenkände han Simon Sampi,
Lukku-Lisa och så många andra, som den store anden
genom honom, dess svaga redskap, ryckt ur fördärfvet.
Han tryckte deras händer och satte sig i schäsen med
den trogna, gamla moster Milenia, som åtföljde honom,
sedan de gemensamt öfverlämnat deras älskling Allfrida
åt förmyndarens, kronofogden Rågbergs redliga omsorg.
Bakpå schäsen stod Josua.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free