Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Storm i skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Storm i skärgården.
Två gamle fiskare stodo på den klippiga stranden af
Tofön i Ekenäs skärgård vid sydfinska kusten och
hängde sin not att torka, sedan de förgäfves sökt att
draga ett varp i den växande stormen. Tjockan, blandad
med snö och regn, dref in från sjön, insvepte ön och
klängde sig som täta, hvirflande ullflagor i tallarnas
kronor. Vinden var ostlig, ett streck på syd; han kom
från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit af luftdraget
i Nevans floddal och därifrån sträckt sin flygt öfver
Finska viken, där han fann öppet spelrum och kände
sin stråkväg. Nu sammansvor han sig med hafvets
dunster och regnmoln drifvande ända från den aflägsna
Volga, piskade Hoglands klippor och tallösa hvita böljor
samt hade arbetat sig upp till fullt raseri, när han nådde
nyländska skärgården. Så långt man kunde se, där
tjockan tidtals glesnade, stodo alla undervattensgrund i
hvitt skum, och bränningarna fräste tornhögt mot alla
framspringande bergsuddar på vindsidan.
De två männen betraktade luftens och hafvets uppror
med den trumpna likgiltighet, som vanan vid sådana
skådespel alstrar hos kustbon. De hade stillatigande
slutat sitt göromål och voro redo att återvända till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
