Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Öm färden till Ekenäs och om ett kronans skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM FÄRDEN TILL EKENÄS OCH OM ETT KRONANS SKEPP 31
hvarje redlig undersåte till obrottslig trohet mot den rätt-
mätige konungen och öfverheten. Man hade erfarit, att
konungen, som själf med en ansenlig krigsmakt dragit i
fält mot moskoviterne, vid denna tid belägrade staden
Pleskov och att den öfver hela landet berömde tappre
finske hjälten Evert Horn under denna belägring blifvit
skjuten jämte Lindved Hästesko. När härtill kommo be-
rättelser från närmare håll, att den hatade och fruktade
grefve Sten på Raseborg i förra veckan kastat två an-
sedde bönder, belagde med kedjor, i slottsfängelset och
att han vore sinnad skicka knektar till Ekenäs för att
indrifva en ny olaga gärd af hö och humle från den
redan utarmade staden, kan man föreställa sig den upp-
rörda sinnesstämning, hvarmed stadens borgare, icke
mindre än den talrikt församlade menigheten från kring-
liggande, tätt befolkade landsort, rådplägade sinsemellan
om alla dessa nyheter.
Om således Ivar Bertilsson och hans följeslagare ej
utan blandade känslor förnummo den kungliga kungörel-
sen, syntes däremot folkets stämning för ögonblicket
gynnsam för deras planer. Kvartermästaren hade snart
på sitt frispråkiga sätt gifvit sig i tal med den ene och
andre samt erfarit att en stark jäsning var rådande, väl
icke mot konungen, men desto mer emot grefve Sten.
Där föllo hotande ord; man yttrade högt, att det gamla
ulfvanästet Raseborg borde nedrifvas till grunden, och
några bland de djärfvaste föreslogo att man genast borde
tåga till fästet, tukta herr Sten och befria fångarne.
Hade en folksamling i det kraftfulla och frihets-
älskande OÖterbotten fört ett sådant språk, skulle där
icke hafva varit långt från ord till handling, men
nylänningen hade för länge gått i herretjenst för att
sä genast bryta med ärfda vanor. Några ville, många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
