Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FARLIGA PUNKTEN PÅ FIRMAMENTET 59
till Finska viken, delar sig före utloppet i tvenne hufvud-
armar, af hvilka den östra åter delar sig uti tvenne.
Vid den östra af dessa och i närheten af vidsträckta,
numera obehöfliga fästningsverk ligger än i dag Kymmene
kungsgård, hvilken en tid tillhörde Sturesläkten, men vid
tiden för vår berättelse begagnades af kronan såsom en
afvelsgård för goda hästar och en mönstringsplats för
kavalleri. Man har ett egenhändigt bref af Gustaf II Adolf,
hvari han anbefaller dåvarande fogden Anders Nilsson
att sörja för en god betesmark åt hästarna på Kymmene-
gård. För närvarande lågo där tvåhundra nyss utrustade
adelsryttare under Matts Olofssons befäl, färdige att snart
afgå till hären i Ryssland. Gården vimlade således af
desse unge krigare, hvilka från de rymliga stallen utledde
sina hästar att vattnas vid den öppna forsen, som januari-
kölden icke förmått belägga med bojor. Ett lågt, men
långt envånings trähus, som ofta härbergerat höga per-
soner, erbjöd dock äfven utrymme nog för Henrik Fle-
mings möte med sina resande släktingar.
Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade
gästen dröjde. Kerstin Fleming gick ut till forsen och
betraktade tankfull dess brusande våg, som mot de snö-
klädda stränderna förekom nästan svart. Hon var född
och uppvuxen på Villnäs vid en leende hafsfjärd i Fin-
lands sydvästra hörn, alltså från barndomen vän och
förtrogen med böljorna. Men detta svarta vatten syntes
henne dystert; det lefde och hvirflade ännu när hela
naturen låg i sin vinterdvala; det var ett fritt, ett starkt
och ett trotsigt vatten, men det visste icke sin tid, det
var ett spöke från en sommar som icke mer hade rätt
att lefva. Fröken Kerstin kände sig snarare beklämd
än lifvad af dess öfvermäktiga trots och lyftade sina
blickar till den gladare taflan af ryttaregrnpperna på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
