Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. En natt och en morgon på Kymmenegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. En natt och en morgon på Kymmenegård.
Konung Gustaf II Adolf var från sin tidiga ungdom
van vid ett strängt arbete, och det som icke med-
hanns om dagen måste mången gång upptaga natten.
Det är likväl icke antecknadt att han tillbragte denna
natt på Kymmenegård med regeringsomsorger. Hans
verksamma själ hade i långa månader oaflåtligen delat
vilja och tankekraft mellan ett allvarsamt krig i främ-
mande land och den inre riksstyrelsen i en tid af mycket
betryck och många söndringar. Kropp och själ hade
varit lika ansträngda; sällan hade en dag varit lugn eller
en natt ostörd af sorger. När man är tjuguett år gammal,
bär man en sådan börda gladt nog, ty då utbreder sig
framför oss boppets oändliga värld; lifvet synes så gräns-
löst långt och en förlorad dag så oändligt liten. Hemlig-
heten af ungdomens mod består däri, att vi beständigt
kunna kasta stundens sorger på den omätliga framtid som
ligger framför oss och som kan godtgöra allt, emedan
ingenting där är omöjligt.
Men det som är omöjligt äfven för den strängaste
arbetare, den allvarligaste statsman och den upphöjdaste
tänkare, det är att vid tjuguett års ålder afsäga sig alla
anspråk på lifvets lycka. Lyckan antager endast olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
