Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. En natt och en morgon på Kymmenegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN NATT OCH EN MORGON PÅ KYMMENEGÅRD 77
modern bakom en skärm, som dolde henne för dotterns
blickar, genomläste denna halft ömma, halft skämtande
konungadikt med en berättigad nyfikenhet, gåfvo i syn-
nerhet följande verser, dem vi afskrifva med tidens och
konungens oregelbundna stafningssätt, ämnen nog till en
moders eftertanke. Sedan diktaren först beskrifvit sin
hjärtesorg, säger han i
Andra versen:
Hoppet hafver jag stadigdt hafft,
Tin hårdhet till att öfvervinna
Med trofasthet, som Gudh har skapt
Utij mitt hjärta och mitt sinne.
Hvi vill tu då
Min trogna tiänst såledess försmå
Och mig sluta utur ditt minne?
Tredje versen:
Rickeligh med mongha dygder tigh
Naturen högdt haffver begåffvat,
Som dageligh låta see sigh
Öch mången på tig haffver låffvat,
Alen then last,
Ther med tu migh plågar så fast,
Hafver aldrigh ingen behagatt.
Fjärde versen:
Ingen sten ähr funnen så hårdh,
Som sigh icke låter beveka
Eller alldeles nöta bortt
Aff stål eller af vatnet veka.
Allt så och jagh
I ingen sijnn skal hafva fördragh,
Min hugh skall stadigdt på tig leka.
Han vill icke afstå från att med sin tjenst beveka
den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
