Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VINTERAFTON I ÖDEMARKEN 97
- Hvar är nu den hjälpare, fader, som du åkallar?
Hvar är nu den starke Gud, på hvilken du tror?
- Det är skrifvet - sade den gamle, bortkastande
bågen: - då de rättfärdige ropa, så hörer dem Herren
och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre, huru
länge vill du se orätt på jorden? Uppvakna i din kraft
och låt oss icke förtrampade varda!
- Hvad är det gråskägget skräflar därborta i vrån?
röt en af våldsverkarne, ännu vild af striden, i det att
han hotande närmade sig. - Hvad tycker du mera om:
att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?
- Kom icke vid mig! utropade den gamle, såsom af
en profetisk ingifvelse. - Se hämnaren står för dörren,
och det svärd är redo, som skall tukta ditt öfvermod.
Icke förr var det sagdt, innan dörren öppnades, och
in trädde en snöhöljd man, stannande ett ögonblick för-
vånad vid anblicken af den förstöring som rådde i stugan.
Eldskenet från härden belyste den gamle värnlöse mannen
och röfvaren, som nalkades honom med draget svärd.
Ingen varseblef den inträdande, men så snart dennes
skarpa blick uppfattat ställningen, flög äfven hans svärd
ur slidan, och i nästa ögonblick låg röfvaren i sitt blod
med afhuggen arm vid den gamles fötter.
- Hvad nu, skurkar! utbrast riddaren, som af
munderingen igenkände Simon Larssons i Raseborgs län
förlagde lansknektar. - Är det så I åtlyden kunglig
majestäts stränga order att fara varligt fram på genom-
tågen? Ni och edra gelikar bären skulden för att landet
utarmas och folket besvärar konungen med ständiga
klagomål. Ned med vapnen! Jag skall låta hålla en
krigsrätt, så att det sjunger eder om öronen. Petter -
yttrade han till en inträdande ryttare - släpa fort ut den
där karlen till stallet och se åt om han kvicknar till lif!
7. - Noveller. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
