- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:107

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En sammansvärjning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN SAMMANSVÄRJNING 107

skulle behålla dem intill sin död, och för denna för-
argelse befann sig nu den gamle herrn vid samman-
komsten, men önskade sig redan vara väl hemma igen
på sitt Järpila. Han låtsade icke höra fru Karins tilltal;
hon fattade hans hand och upprepade sina ord.
- Ja, ja - svarade den frusne herrn vid brasan
- det är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder.
Förlåt, jag har blifvit så döf på senare tider. Befaller
ni något, min nådiga fru?
Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången.
- Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog.
Krigsmän och rättstjenare... Var det så ni sade? Ja,
ja, hvad hör man om annat nu för tiden? Förlåt att
jag i eder nådiga närvaro värmer mina fötter vid elden!
Gikten, min nådiga, gikten! Ja, när man, som jag, har
slitit mycket ondt i krig, kännes det efter på gamla
dagar.
Fru Karin önskade i sitt hjärta, att hvarje vårta
hos den gamle räfven måtte blifva ett giktsprutande berg,
men inseende omöjligheten att ställa honom i têten för
sammansvärjningen, nödgades hon själf taga till ordet
och uppmana de hedervärde gästerne att sig emellan
utse en talman för sammankomsten.
Stojet i salen minskades något, gästerne betraktade
hvarandra och syntes oförberedde att välja en talman.
Troligen hade de fleste väntat sig finna en sådan färdig.
I den förlägna tystnad, som följde fru Karins upp-
maning, hördes ändtligen en röst från yttersta ändan af
salens långa ekbord, där en man i ryttarekappa hittills
varit flitigt sysselsatt med en skinka och en mugg öl.
- Om jag får taga mig den dristigheten att tala ur
skägget - yttrade denne man, i det han med välbehag
aftorkade mustascher och pipskägg med bordduken -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free