Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GAMLA OCH DEN NYA TRON I KAMP 117
förmörkade nordanländer, men att du med samme
konung ånyo afvikit och gjort dig saker till den synd,
som icke förlätes, nämligen synd mot den Helige Ande.
Jag vet, att du tjenat tvä herrar och blifvit besviken
af denna världens furste, så att du af honom rönt
skiftevis ära och otack. Jag vet, att du varit anklagad
och suspenderad ifrån ditt öfverherdaämbete, och jag
vet, hvad icke du vet, nämligen att du är lika nära
ditt timliga som ditt eviga fall, emedan han, som du
kallar din konung och öfverherre, ändock kyrkan är
kallad att beherska och icke att lyda furstarne, nu är
sinnad att fråntaga dig östra delen af ditt biskopsstift
och endast afbidar en passande anledning att gifva dig
själf en vikarie. Detta allt vet jag, och därför är jag
sänd af den helige fadern i Rom att än en gång, och
för sista gången, upplåta nådens dörr för dig, affällige
biskop, och fråga dig, om du vill bikta dina synder för
mig och mottaga absolution på de villkor jag föreskrifver.
Se här mitt mandat som påflig legat! Du kan öfvertyga
dig om dess äkthet.
Och han framräckte ett pergament med vidhängande
sigill.
Biskop Erik var känd som en saktmodig, mild och
i världsliga angelägenheter stundom svag man. Men
likasom hos mången hans like i svåra tider, doldes
under detta fromma saktmod en fast botten af tro och
öfvertygelse, hvilken trädde fram när det gällde hans
andliga kall och själarnas välfärd. Han åhörde främ-
lingens ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans blick
glänste, hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma
var fast och klar, när han svarade:
- Vilseförde broder, jag behöfver icke läsa ditt
bref; dina ord säga mig allt hvad jag har af nöden att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
