Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122 UNGDOMSDRÖMMAR
dig till den tro, som Kristus och hans apostlar hafva
predikat för världen.
- Hvad? Och du glömmer, gamle man, att sexton
sekler tala till dig med min kyrkas tro!
- Du bedrager dig. Tolf seklers mörker har ej
förmått utsläcka det sanna ordets och den apostoliska
tidens ljus, som Gud åter uppväckte ur natten genom
sin tjenare Martinus Lutherus för hundrade år sedan.
- Vet du icke, affällige biskop, att oräkneliga helgon
och martyrer hafva med sitt blod bevittnat den sanning
du vågar så djärft försmäda!
- Ja, säger profeten Jeremias, ända ut på dina
klädefållar finner man de rättfärdiges blod, och du säger
ännu: jag är oskyldig!
- Oss äro gifne himmelrikets nycklar att binda
och lösa, och jag binder dig i den helige Petri efter-
trädares namn.
- Herren säger genom Hesekiel: De själar, som I
fången, skall jag lösa göra. Och jag skall sönderrifva
edra örnagott och fria mitt folk utur eder hand, att I
intet mer skolen gripa dem. Och I skolen förnimma,
att jag är Herren.
- Det är nog. Vi återse hvarandra på den yttersta
dagen. Då skall det heta: Unus evehitur, alter manet.
Respice finem; jag tvår mina händer.
- Och jag tvår min själ i den letvande vattukällan.
Gå, olycklige tillbedjare af den babyloniska skökan, två
dina händer i hennes orena blod! Jag går förut att
bedja för dig.
- Fader... nej!... Jag behöfver icke din förbön.
Farväl!
- Och ändock vill jag bedja. Herren upplyse dig.
Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
