Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bref från fröken Kerstin Fleming till hennes moder fru Anna Gyllenbögel, född Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREF FRÅN FRÖKEN KERSTIN FLEMING 125
från Åbo den tionde i denna månad klockan sex på
morgonen. Som det då var en fredag, rådde mig några
jag skulle intet fara, men vänta till lördag, efter det var
en mera lyckosam dag, men det aktade jag intet på,
hållandes före att alla dagar äro lika lyckosamma, allenast
man redeligen betror sig i Guds beskärm.
Vi körde med fyra slädar utåt isen, kuriren först
och jag efter med Maju och Långström, men före oss
gingo två skidlöpare, som profvade isen, om den oss
bära kunde. Den dagen kommo vi lyckligen öfver till
Föglö, men nästa dag lopp intet så lyckosam af, ty när
vi kommit halfvägs mot Eckerö, mötte vi en bred råka
i hafsisen, där vattnet porlade fram rätt som en fors,
och som vi intet hade en båt, måste vi vända om igen.
När vi då kommo tillbaka till Föglö, voro där tre nya
resande, som ock ville öfver till Åland, nämligen en
tysk doktor och hans tolk, som hade med sig en tattare-
pojke. Som det nu var en söndag, hade vi gärna farit
till kyrkan, om intet kuriren haft så skräckeligen brådt,
så han intet vänta kunde. Vi fortsatte resan och hade
legt fyra karlar, som sköto båten framför sig; därmed
kommo vi öfver råkan och kunde jämväl hjälpa andra
däröfver, ty en stor skara folk kom från öarna och ville
till kyrkan, hvilket var rätt nöjsamt att se i det klara
solskenet på den blanka isen.
Vi hade ännu långt till fasta Åland, när himmelen
begynte mulna och vi fingo öfver oss storm med yrväder.
K. fru Moder torde minnas, att Klas brukade säga till
mig: du är visst snökonungens guddotter, eftersom yrväder
sällan uteblifver när jag är på färd. Detta blef nu så
tjockt och mörkt, att vi intet hittade vägen och måste
tillbringa natten på en kal klippa. Jag vet nu intet, om
vi där skulle frusit ihjäl, men doktorns tolk, som var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
