Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bref från fröken Kerstin Fleming till hennes moder fru Anna Gyllenbögel, född Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREF FRÅN FRÖKEN KERSTIN FLEMING 127
kindpust, sägandes detta också vara godt att värma sig
med i kölden.
När vi begåfvo oss ut i mörkret klockan fyra på
morgonen, reste vi först mellan öar och klippor, men
vid klockan elfva voro vi ute på stora hafvet, alltid
låtandes profva isen framför oss. Vi hade nu bättre
lycka med vädret, dagen var klar och kall, isen rätt så
skinande som en spegel. Den som intet försökt kan
det ock svårligen fatta, att ett så stort haf ligger framför
en såsom ett marmorgolf, så långt ögonen kunna se.
Där vi rastade för att fodra hästarna, syntes intet land
framför oss eller bakom oss, allenast himmelens moln
och någon enslig klippa, med snö betäckt; men de
förunderliga färger af solskenet på isen och molnen kan
jag intet till fylles prisa, ty sådant är af Allsmäktig
Gud, som råder öfver haf och land och allt beprydt
med förgyllande fägring. Annars är intet mer att för-
tälja, än att vi lyckeligen kommo till Grisslehamnen
klockan mellan sju och åtta på aftonen. K. fru Moder
vet att jag intet är rädder, men jag må bekänna, att
jag med hjärtans nöje kände fast mark under släd-
medarna. När vi kommo fram, hade min trogne Lång-
ström förfrusit sitt vänstra öra, och Maju föll att sitta
med domnade ben, men som där intet blef någon vidare
skada af, kunde vi rosa marknaden och med gladt mod
säga det villa hafvet farväl.
I Stockholm dröjde vi två dagar hos k. fru Moders
k. fränka, fru Ulfsparre, som mig väl emottog och var
vid god hälsa. Därifrån reste vi till Strömsholm, efter
jag intet nu gaf mig lägenhet att uppvakta min nådiga
hertiginna i Linköping. Jag kom fram på eftermiddagen
och blef strax införd till gamla drottning Karin, som
nu är af ålder hvit som en dufva och icke går ut af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
