Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. När konungen var sin faders son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14. När konungen var sin faders son.
Dagen därpå hade ståthållaren Johan De la Gardie
föredragning i slottet. Konungen var uppbragt
öfver de mångfaldiga klagomål som fortfarande inlupo,
än från fogdarne öfver böndernes motsträfvighet att er-
lägga resterande Elfsborgslösen och andra gärder, än
från bönderne öfver fogdarnes olagliga utpressningar. Det
var en länge intrasslad härfva af betryck och oordningar,
som kunde pröfva en ängels tålamod och syntes nästan
omöjlig att utreda. Ståthållaren fick befallning att i
dessa klagomål noga rannsaka hvem som hade rätt eller
orätt; men just däri låg svårigheten. De la Gardie beslöt
att afleda konungens vrede åt ett annat håll, där den
med mera skäl kunde slå ned.
- Eders nåde vet - sade han - att bönderne i
Virmo och flera härader blifvit på vintern uppviglade af
konung Sigismunds utskickade och satt sig till öppet
motvärn mot fogdarne.
- Det vet jag, Gudi klagadt - genmälde konungen
bistert - och att så skett, länder icke eder till synnerlig
berömmelse.
- Jag har nu lyckats gripa en af dessa utskickade
på Åland, och han hitfördes i går afton fängslad till
slottet. Hvad skall göras med karlen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
