Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. När konungen var sin faders son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 UNGDOMSDRÖMMAR
jag sagt hans namn, men i natt låg jag och frös i slotts-
tornet och fick tid att betänka mig. Ivar Bertilsson,
sade jag till mig själf, hvad pocker har du för tack för
att du varit en stöfvare åt Sigismundus? Rätt som en
fähund har du smugit dig genom landet och slitit ondt,
men hvad godt har du af’et? Jo, tom mage och tom
pung. Hundra gyllen skulle du få i månaden och har
icke fått femtio på ett halft år. Stallmästare skulle du
blifva i Warschau, men har icke en hästkrake här i
landet, utan får lunka till fots genom kärr och mossar.
Galgen blir din lön, Ivar Bertilsson; nej, då kan du
hellre tjena Gustavus, om han behöfver en gammal pojke,
som luktat krut i fem och tjugu år. För si, hvad nu
anbelangar den stora äran att blitva ett helgon, så be-
tackar jag mig och missunnar den inte åt dem som äro
därtill mera klippte och skurne än jag.
- Håll dig till saken, karl! Hvem var din hufvud-
man?
- Jaså, med förlof, efter ers majestät är så nådig
och frågar, så skall jag ock ärligen svara. Var jag icke
honom så trogen, som fäste åt klinga? Hade jag icke
hundra gånger kunnat friköpa min hals för hans, när vi
flackade omkring och kröpo i ljungen förbi länsmans-
gårdarna? Men som en turk och en räf har han lönat
min trohet. Vet eders majestät hur det gick till, när
jag blef knipen på Åland? Jo, det gick så till, att allt
var redan väl beställdt, vi hade fraktat en skuta, som
skulle föra oss öfver till Riga, och skutan låg färdig på
redden; vi skulle ro ut i en båt. När vi redan voro i
båten, kom jag ihåg, att jag glömt i gården en kutting
öl, som allt var behöflig i vårkylan på sjön, och gick
upp att hämta tingesten. Då kom en långbent länsman,
som hade fått korn på oss; jag undan och han efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
