Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En midsommardag vid Trollböle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150 UNGDOMSDRÖMMAR
små täcka och hemlighetsfulla insjöar mellan bergen,
enkom skapade till skogsfruns speglar, uttömma sitt öfverflödiga
vatten genom en liten förtjusande å, som slingrar
sig mellan branta stränder till hafvet, matar en flitig
kvarn och i sin mynning är en älsklingslekplats för
stimmande fisk. Men när man, följande åns slingringar,
nedstiger från de skrofliga bergen till gården på sluttningen,
öppnar sig med ens en bländande utsikt öfver
Pojo vik och den lilla staden Ekenäs med dess hvita
kyrka och rödmålade hus på motsatta stranden.
Det är sant, att vid tiden för denna berättelse drog
ännu ingen järnväg, såsom i våra dagar, sin raka vall
med de frustande lokomotiven närmast hafsstranden
nedanför gården, men så stod i dess ställe urskogen hög
öfver alla berg och sandslätter på halfön. Trollböle, som
nu är fattigt och glömdt, var då en förmögen gård, som
svedjade skogen och hade sin binäring af sjöfart på Reval.
I dag var allt ordnadt till högtid: äldste gårdssonen
firade sitt bröllop med gamle Stefans sondotter från
Ahtiala, han, som förr bott på Hangö, där de unga då
plockat lingon i skogarna.
Det var midsommardag klockan ett på eftermiddagen.
Gården var folktom, emedan alla voro i den med löf
och blommor utsirade stadskyrkan, där brudparet vigdes.
En femtonårig vallflicka satt ensam på bergsluttningen,
vaktande gårdens kor. Aldrig, tyckte hon, hade viken
legat så blänkande klar, aldrig hade skogen doftat så
ljufligt, aldrig hade humlorna surrat så flitigt mellan
äppelblommorna i dalen och hasseln på höjdsluttningen.
Uppståndelsen och lifvet hänryckte hela naturen, luften
sken, himlen var så blå, och de lätta, hvita molnen
liknade, där de summo i höjden, dufvor med utbredda
vingar. Den unga flickan företog sig att sjunga i ensam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
