- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:183

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru två riddare redo i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HURU TVÅ RIDDARE REDO I SKOGEN 183


månad är 1789 tvenne ryttare mödosamt bana sig väg
genom en eländig och obebodd vildmark. De hade i
det längsta följt vägen, som leder norrut frän Lappträsk
kyrka, men velat taga en genväg och därunder efter
hand råkat vilse. Det gick dock framåt, så länge de
ännu kunde följa en gångstig, trampad af vandrare,
hvilka haft samma mål för sin kosa, som de. Men
slutligen förlorades äfven denna ledning, och de båda
ryttarne sågo sig tvungne att antingen vända om, eller
på måfå fördjupa sig än längre i okända skogstrakter.
Vid denna årstid var natten ljus och skulle under
andra förhållanden anslagit hvarje öppet sinne med
behagliga intryck. Talltrasten sjöng outtröttligt sina
melodiska visor i skogen och parodierades på afstånd af
kornknarrens besa stämma i det daggiga gräset. En
mild förklaring, efterglansen af en förgången sol, som
snart skulle uppstå ur grafven, dröjde ännu öfver björ-
karnas ljusgröna löf och spelade öfver den glänsande
fjärden af en liten skogssjö, hvars strimma blänkte mellan
trädens stammar. En lätt dimma steg lik ett tunt,
hvitt flor från fuktiga ställen i skogen. Stundom upp-
flög en tjäder, skrämd af ryttarnes ankomst, tätt framför
hästfötterna, eller klättrade en ekorre uppför den hängande
kvist, som stängde ryttarnes väg och måste böjas åt
sidan. Oräkneliga svärmar af myggor dansade i luften
och skingrades stundom som en rök för någon yrvaken
pust af den somnande nattvinden.
- Låt oss vända om, Jack, sade otåligt den ene
af ryttarne, en yngling om vidpass tjugu år, höljd i
en kappa, under hvilken Nylands dragoners välbekanta
uniform framskymtade. - Vi rida åt öster i stället för åt
väster. Hör du icke ett brus på afstånd? Det är An-
jala fors.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free