Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru två riddare redo i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HURU TVA RIDDARE REDO I SKOGEN 187
en fattig, bortglömd kornett. Du borde ha haft en för-
näm gudfar i vaggan, Jack. Hvad har jag gjort för min
lycka? Jag har icke dummat mig mer än lagom i
tjensten; jag har dansat för ro skull, druckit för ro skull,
älskat för ro skull och konspirerat för ro skull. Det är
så uselt att konspirera; jag är nu rojalist par dépit.
Få vi ej snart åter slåss, så går jag ensam mot Fredriks-
hamn, skjuter ihjäl den första rysse jag möter och säger
sedan till någon annan ärlig själ i fiendens gröna jacka:
var så god, tag revanche, skjut mig för ro skull, jag har
skjutit på er, och det har jag också gjort för ro skull.
- Ah, bahl Hvad är det där för filosofi?
- Kalla det hvad du vill, kalla det en barnsjukdom:
kanske har jag fått mässlingen i mitt hufvud. Jag härdar
icke längre ut med att lefva för ro skull, som härtills.
Andra ha far och mor, syster och bror; andra ha en
sådan riktig hjärtevän, som jag aldrig har haft. Jag är
som den bruna mossen därborta på bergväggen. Ingen
enda grön kvist växer upp i mig. Och det är fatalt.
- Jag kan förstå det, Göran. Ingen enda grön
kvist, bara en gammal, förtorkad stubbe, som jag, mum-
lade Jack med en ovanlig mjukhet uti den sträfva rösten,
hvaraf en sjöman skulle ha tagit sig anledning att vädra
saltvatten i toppseglen.
- Nej, förlåt mig, Jack, svarade ynglingen, också
han med ett vekare tonfall i rösten. - Du är det strå,
som håller mig vid lifvet; ja en vidja är du, en riktigt
seg och istadig enrisvidja, som binder mig fast. Se så,
var ej arg nu; jag pratar dumheter; så gör jag alltid.
Tusan . . . där ha vi vår idylliska koskälla alldeles nära!
I själfva verket öfverraskades de båda ryttarne med
anblicken af icke en, utan femton eller tjugu kor, som
fredligt tillbragte sin sommarnatt vid den kyttande röken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
