Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Riddarne komma till ett förtrolladt slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre beläggning bildade ett slags ränder utåt, tillräckliga
för en katts fotfäste, men ytterst knappa för en
människofot. Göran klättrade först uppför knuten,
klängde sig sedan fast vid brädfodringen och jämkade
sig så småningom framåt väggen, tilldess han lyckades
uppnå balkongen, som låg framför mellersta fönstret i
frontespisen. Här grep han i järnbalustraden, steg på
randen af balkongen utanför denna och kastade inåt
fönstret en på samma gång nyfiken, djärf och nästan
skyggande blick.
- Nå, hvad ser du? frågade Jack nedanför. Hvad
är det? Spindelväf, klädtvätt eller en tom mjölkhylla?
- Jag ser en liten täckt möblerad kammare med
dörren öppen till ett rum emot gården.
- Klättra upp på balkongen!
- Nej, det vågar jag icke. Jag är rädd, Jack.
Det är som skulle en osynlig makt beskydda detta hus.
Om blott solen ville gå upp! Det är skumt i rummet,
jag kan icke urskilja dess inre.
- Solen stiger nu öfver kullen. Ar där ett fönster
åt gårdssidan, så måste hon skina in därigenom.
- Jack, rutorna rodna... Jag ser någon... Det
är ett barn... Nu skiner den första strålen in genom
rutan. Solen avancerar... Jag har misstagit mig, Jack!
- År det hushållerskan?
- Nej, en ung flicka. Solskenet förgyller hennes
mörka hår.
- Han är god den där! Man skall få se, att han
dansar ned mellan himmel och jord.
- Om du kunde se henne! Aldrig i mitt lif har
jag sett någonting så oskyldigt och så täckt.
- Göran... håll stadigt i balustraden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
