Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. I slottet bor en förtrollad prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svala solglimten i en speglande källa. Den obekanta
strålade af barnsligt behag, när hon med en vink af
handen bad honom taga plats i den lilla soffan med
dess öfverdrag af ljusrödt siden. Knappt hade han följt
denna uppmaning, innan hon satte sig på en pall vid
hans fötter och såg på honom med frågande ögonkast
- såg beständigt, men utan ett ord.
Unge Göran Ros var icke den som lätt bragtes ur
sin roll. Han var en något lättsinnig, något äfventyrsälskande,
efter nöjen och omväxling jagande ung dragonlöjtnant,
som, utan rotfäste i en egen familjekrets, gärna
tog lifvet lätt, utom när han för ombyte tog det tungt,
och hvars många flammor på balerna härtills gjort
honom tämligen frispråkig i fruntimmerssällskap. Han
hade det bästa och tanklösaste hjärta i världen, när han
icke - äfven för ombyte - någon gång tog sig för att
begrunda lifvet, och ännu aldrig hade han befunnit sig
i ett läge, där icke ett raskt beslut eller ett frimodigt
ord redt honom ur all förlägenhet. Men nu kände han
sig förlägen. Detta möte, detta mottagande och denna
förunderliga tystnad bragte honom fullständigt ur hans
roll som damernas riddare. Under en annan sinnesstämning
skulle han funnit uppträdet löjligt; nu hade
han icke ens mod att skratta. Den alltid pratsamme
unge löjtnanten, som var så van att bära hjärtat eller
frasen på läpparna, fann icke ett passande ord. Han
teg, och en stund förgick.
När han så under tystnad betraktat den obekanta,
liksom hon honom, kände han sina ögon fuktas af
tårar. En alldeles ny känsla hade uppstigit inom hans
lättrörda bröst. Den förra tanken i skogen, tanken att
han stod så ensam i lifvet, att han aldrig ägt en familj,
aldrig en mor eller syster, aldrig en sådan verklig hjärtevän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
