Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. I slottet bor en förtrollad prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke var ovan vid greppen; Göran trodde sig till och
med igenkänna en bekant melodi af Haydn: den österrikiska
folksången. Men hvilka toner! Cittran var så
ostämd, som hade aldrig en ren ton sprungit ut ur
hennes sköte; hvarje sträng skorrade mot de öfriga i ett
skärande missljud.
Åter rördes Göran ända till tårar. Han fattade
cittran, stämde henne omsorgsfullt och sjöng, med en
lätt förändring af senare versen, en bland dessa ömma
sånger af Gustaf Filip Creutz, hvilka då, klädda i nu
längesedan förgätna melodier, värmde så många hjärtan:
När engång ögat Daphne finner,
kan det ej lämna henne mer;
dess åsyn en förvirring ger,
och när hon ur din syn försvinner,
du henne i ditt bjärta ser.
Om något sällt är jorden ämnadt,
så bör så mycket skönt och godt
med nya sinnen, dem du fått,
åt sällhet vara öfverlämnadt.
Ack, Daphne, du ej vet din lott!
Göran bortlade cittran. Med hvilket hopp, hvilken
fruktan hade han ej under sången försökt att läsa i den
okändas drag en enda skymt af tonernas makt, ett enda
litet tecken, som röjde att hon hörde hans visa, att hon
förstod dess genomskinliga mening! Denna enda skymt
uteblef, af detta enda tecken sågs ej ett spår. Den
okända hade som förr betraktat hans läppar, betraktat
hans händer, hon hade med uppmärksamhet följt de
växlande uttrycken i hans ansikte, de hade i samma
stund återspeglats hos henne själf, men hört honom,
ack, det hade hon icke! Den olyckliga sanningen stod
nu klar för Göran i hela dess smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
