Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Verna! fortfor han. Hvar gång jag utsäger ditt
namn, känner jag liksom en lifsfläkt af någonting bättre
och ädlare genomila min själ. Ack, jag är icke värd
att du ser på mig så; ovärdig är jag att andas den luft
som du andas. Anse mig icke bättre än jag är. Nej,
räck mig icke din oskyldiga hand, den skall fläckas af
att vidröra min! Jag är en af de många, som vildt
tumlat om i världens lustar. Alla synder, alla dårskaper
ha stormat genom min själ; jag känner mig så oren,
så förkastad, som skulle jag stå inför en ängels anlete.
Men förkasta mig icke, stöt mig icke ifrån dig! Se,
jag älskar ju dig ändock; låt mig älska dig, lär mig att
blifva god och ren, som du själf! Jag begär icke att
du skall älska mig tillbaka – icke ännu, hur skulle
du kunna det? Men låt mig hoppas, att du en dag
skall kunna det! Detta hopp skall gifva mig mod att
lefva...
Just nu sken en stor gul blixt med flammande
klarhet in genom rummet, och flickan spratt till. Göran
märkte det knappt och upprepade:
– Icke ännu, Verna, icke ännu! Men en gång
likväl...
Det finnes ett språk som icke behöfver läppar att
uttalas eller öron att höras. Den unga flickan förstod
honom i ögonblicket, och hennes svar var vältaligt. Hon
såg på Göran med en blick som ej kan beskrifvas.
Därefter korsade hon båda händerna öfver bröstet, nedböjde
sitt hufvud och rodnade starkt.
En hastig solblick genomträngde molnen och strålade
öfver den unga gestalten med en sällsam förklaring. Om
det är sant, att kärleken är sammansatt af den högsta
fröjd och den djupaste smärta, så hade Göran båda framför
sig. Verna, som såg på honom med detta outsägliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
