Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyssnade vid dörren till trappan, och med icke mindre
förtjusning förstod han att hon måste hafva hört farans
annalkande i drakens person. Hvilken olöslig gåta var
denna flicka? Skulle hennes stumhet slutligen endast
vara en tvungen förställning?
Amazonens steg därnere voro likväl tunga nog för
att åstadkomma en dallring i huset. Nu hörde man
dessa steg i trappan, duns, duns, likasom stenbelätets
tungfotade vandring till Don Juans gästabud. Ögonblicket
nalkades, sagans förfärliga drake skulle »lukta
kristet blod» och inträda för att uppsluka den vandrande
riddaren.
Situationen föreföll Göran så komisk, att hans glada
lynne vände tillbaka. Han befann sig, okänd och utan
någons vetskap, i den förtrollade prinsessans fridlysta
gemak. Huru ville hon besvärja den hotande faran?
Verna var ett naturbarn; skulle hon begagna sig af
naturbarnets instinkt, för att rädda sig med en list?
Skulle hon gömma honom i en alkov och kasta sig själf
på bädden, för att med en låtsad oskyldig slummer bedraga
sin fångvakterska? Göran, med sin erfarenhet
dittills, var så öfvertygad därom, att han redan hopsamlade
hatt, kappa och handskar, på det att icke dessa
förrädiska vittnen, som röjt så mången hjärtetjuf i en
farlig belägenhet, äfven skulle röja hans inkognito i detta
så omsorgsfullt bevakade fångtorn.
I nästa ögon blick gjorde han sitt hjärtas herskarinna
en ödmjuk afbön i sina tankar. Ja, den unga flickan
var ett naturbarn, men hon följde icke vildens instinkt;
hon var en fånge, men hon, försmådde att rädda sig
med en list. Hela hennes väsen var klarhet, oskuld och
sanning: hon kunde ej ljuga. Hon stannade, åter med
armarna korsade öfver bröstet, blek och orörlig midt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
