Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Riddaren Sankt Görans strid med jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fick ej fullborda sin mening. Kaptenen höjde
pistolen, men utan tvifvel ihågkom han att fängkrutet
var vått, ty strax därpå slungade han sitt vapen ut genom
fönstret, så att rutorna klingade. I stället drog han ånyo
den långa, förfärliga huggvärjan.
Göran var ej sen att draga sabeln till motvärn.
Verna kastade sig framför honom, höll hans armar, men
sjönk i detsamma vanmäktig till golfvet.
I detta ögonblick hade doktorn med en ansenlig
puff, riktad mot den i dörren stående Rebecka, banat
sig väg till rummet och frågade hvad här var å färde.
– Doktor Ekströmer! utropade Göran, utan att
våga vända sin blick från den hotande värjspetsen.
– Ros! Min glade, förträfflige Ros! utropade doktorn
i sin tur. – Hvad skall detta betyda? Tillåt mig
säga er, min bäste kapten, att ni är i dag vid ett förbannadt
dåligt lynne. Var god och stick in pliten. Jag
ansvarar för gossen som för min egen son.
Men kaptenen, långtifrån att hejdas, blef allt vildare.
– Doktor, ni känner honom? Då vet ni, att det
var i går... nej, i förrgår... nej, för tjugu år sedan...
Och nu kommer han åter för att... Bort! Bort! Hans
blod eller mitt!...
Och med blickar stirrande af fanatism, såsom ville
han döda en skugga, riktade kaptenen mot ynglingen ett
fruktansvärdt hugg, som denne endast med största ansträngning
parerade.
– För ditt lif, Göran, spring ut genom fönstret,
karlen är vansinnig! hviskade doktorn.
– Öfvergifva henne... aldrig!
– Jag skall beskydda henne.
– Han skall döda henne...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
