Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. I Salmela gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten döfstum gosse, Sikku (Sixtus), son till Mattias
Salmela. Göran förstod hans olycka, tog honom på sitt
knä och lät honom beundra sitt ur. Där fanns bland
det unga släktet äfven en vän från längst förflutna tider,
husets hedersgäst, den nittioårige inhysingen och karolinen
gamle Posti, som fordom varit den längste vid bordet
och nu satt, krökt under årens börda, på sin gamla plats
vid husbondens sida bredvid det låga fönstret. Endast
Sipuri Sara, rotgumman, saknades på sin förra själfskrifna
plats vid nedra bordsänden, och den i hela byn så välbekante
tiggaren Zefanias, Seffa benämnd, sågs icke mera
sitta på stubben vid ugnen. Någonting skulle de sju
åren sopa bort från jorden, och de hade varit skonsamma,
de hade undanstädat de fattiga spånorna, men
lämnat timret kvar att mogna för Herrens skördar.
Om Göran föreställt sig, att en ung officers inträde
skulle väcka ett ofantligt uppseende i den tarfliga bondstugan,
fann han sig mycket besviken. Ingen rörde sig
från sin plats eller lät störa sig i sin målro; endast Ilta,
som rörde sig fram och åter i sysslorna, röjde en plats
åt den nykomne på bänken vid eldstaden. Anblicken
af en officer var ej mer något sällsynt i Årtsjö.
– Tack för sist, fader Thomas! utropade Göran
muntert och räckte sin hand åt den gamle husbonden.
– Gud signe er, mor! Alltid lika präktig, som när ni
förr neg för kungen. Där bredvid Helka hade jag fordom
min plats, och kanske har ni ännu en mujka kvar för
en hungrig pojke?
Värdinnans skarpsynta öga igenkände genast den
forne vildbasaren.
– Det är Yrjö, nickade hon åt sin gubbe, men
ihågkom strax den höflighet hon lärt sig i Stockholm
och tillade: herr Yrjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
