- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:273

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Alldeles säker. En vacker karl, hurtig och gladlynt;
hade tjenat sig upp från simpel sjöman, rest mycket
och stått i gunst hos signoran redan i Neapel. Alltnog,
med eller utan skäl, fadern kunde ej tåla lille Georg...

– Georg, säger ni?

– Ja, den tiden brukade många uppkalla sina barn
efter kungen i England. En dag byggde gossen dammar
i bäcken...

– Han byggde dammar i bäcken?

– Och plaskade i vattnet med uppvikna skjortärmar.
Då kommer fadern dit och får se ett rödt märke på
gossens högra arm.

– En röd strimma nedanför högra armbägen?

– Det är möjligt; ingenting är vanligare än sådana
fläckar i huden, jag skall en annan gång berätta dig huru
de uppkomma. Nu hade kaptenen engång råkat i tvist
med Sundhagen på en maskrad, innan gossen var född;
naturligtvis jalusi. Värjorna hade flugit ur slidan, Sundbagen
hade fått en rispa i armen, och fruntimren hade
förbundit honom. Du kan tänka dig, att kaptenen blef
vild, när han såg den blodiga strimman på gossens arm.
Hade ej Rebecka råkat vara i trädgården, skulle gossen
ej kommit lefvande upp ur bäcken.

– Och då lyckades hon förmå kaptenen att bortskicka
gossen med en flintskallig man?
- Alldeles riktigt, med gamle Ramström. – Hvem
har sagt dig det där?

– Fortfar! hviskade Göran nästan ohörbart.

– Du är blek, min gosse, du har ridit för skarpt,
du har vakat som en nattuggla. Nå ja, för att berätta
vidare, blef signoran utom sig, när hon fick höra gossens
bortförande, förbannade sin sköna röst, som först hade
tillvunnit henne tyrannens kärlek; och bad i sitt raseri,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free