- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:275

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfostran... Men hvad går åt dig, gosse? Är du från
vettet? Se på den, han snyftar ju som en skolpojke i
secunda efter två dussin plaggor!

Görans undertryckta sinnesrörelse hade ändtligen
gifvit sig luft. Han betäckte ansiktet med sina händer
och svarade icke.

– Aj, för tusan! utropade doktorn, som plötsligt
trodde sig ha funnit förklaringen till ett så ovanligt
utbrott. – Hvem hade trott hennes nåds riddare
om att i tre dagar vara betagen uti en vanlytt flicka?
... GÖran... min raske, hederlige Göran, se upp, var
karl! Strunt i sorgen, det är då rakt ingenting att lipa
för. Jag skulle vara förlofvad, jag, Ekströmer, som
känner hvar muskel, hvar nerv, hvar hysterisk blodvallning
i det bräckliga kärl man kallar en kvinna! Jag,
som alla dagar kurerar sådana spindelväfvar för migrän,
tandvärk, mask, spasmer etcetera, etcetera, jag gifta mig!
Allt annat! Tokprat var det, för att du icke skulle rida
i varggapet till det ursinniga Nattsjö. Nå, vill du ha
flickan? Gärna för mig. Tag henne, kyss ihjäl henne,
ät upp henne som en stekt rapphöna med gurkor och
lingonsylt! Jag skall blifva marskalk på bröllopet, bota
lilla frun för migrän och förskrifva prinsens droppar åt
första pojken, när han får tänder.

Om doktorn väntat solsken, utrop och omfamningar
till lön för detta sitt ädelmod, fann han sig snart bedragen.
Göran beherskade sig, upplyftade mot honom
sina ännu tårfyllda ögon, tryckte hans hand och sade:

– Tack, jag förstår er. Men ni misstager er, doktor.
Om jag ett ögonblick varit svag, så är det icke ni eller
er förlofning som varit skulden därtill. Handla så som
ni finner förenligt med pligt och samvete. Jag är åter
densamme som jag var för tre dagar sedan... rikare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free