Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kaipiais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13. Kaipiais.
Sommaren 1789 lämnade lika litet i Finland som i den
öfriga världen någon tid öfrig för hjärtats ömmare
känslor. Göran Ros hade aflämnat sin rapport om
mönstringen och på aftonen uppvaktat sin gynnarinna,
generalskan Kaulbars. Hon hade skämtande frågat honom,
om han redan lyckats fullgöra sitt riddareprof för Cecile
Almskölds handske. Han hade svarat henne, icke fullt
med sitt förra glada lättsinne, att han verkligen stormat
ett slott, funnit en förtrollad prinsessa, besegrat en drake
och stridt med en jätte, men ännu icke lyckats befria
den sköna prinsessan. Därpå hade beskyddarinnan med
ett lätt slag af solfjädern uppmanat honom att fortfarande
vara sin riddarepligt trogen, att, efter fullständigt
utfördt prof, föra till henne den befriade fången och
mottaga sin belöning – om han dåmera åstundade den.
Hvartill Göran svarat, att hennes nåd kunde vara förvissad
om hans trohet: han skulle möjligen eftersträfva
den befriades vänskap, men ej hennes hand.
– Jag litar på er, min tappre riddare – hade då
generalskan genmält med en varm blick och med mera
allvar än förr – och till ett bevis därpå har jag utverkat
åt er en anställning som adjutant hos min man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
