- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:302

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Frågor och flykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men utan tvifvel ihågkom han i detsamma det skonsamma
lugn, hvilket doktorn så strängt föreskrifvit, ty
han beherskade sig och vinkade henne att taga plats
bredvid honom på soffan – en ära, hvilken han aldrig
förut bevisat sitt enda barn.

– Det kan hända, att jag reser bort på en tid,
fortfor han, tecknande så mildt han förmådde. – Jag
ville helst föra dig med, men du bör vårda din hälsa.
Tänk icke på Ekströmer; jag har lofvat honom din hand,
men det var endast för att sporra hans nit att göra dig
frisk. Sådana äro läkarne, sådana äro alla människor;
utan betalning göra de aldrig en god gärning. Du får
icke älska någon annan än mig... förstår du? Aldrig,
aldrig någon annan än mig... din far, din beskyddare,
ditt allt!

Och åter förvildades den mörke mannens drag, men
åter betvang han sig och fortfor, medan dottern svarslös
och darrande satt vid hans sida:

– Jag behöfver ju en gnista af kärlek, en enda
varelse som älskar mig utan att ljuga. Svara mig icke
att jag har Caro! Ja, Caro bedrager mig icke, men
unna mig något mera än en hunds kärlek! Du måste
älska mig, du, jag har ingen annan. Om du icke älskar
mig, barn, så dödar jag dig... dig och mig! Hvarför
skulle du icke älska mig? Eller älskar du honom.
honom... Sundhagen? Svara mig, älskar du honom?
Vid detta förhatliga namn, som mot hans vilja undföll
honom, sprang kaptenen, trots alla goda föresatser,
upp i fullt raseri, fattade hårdt i dotterns båda händer
och genomborrade henne med sina mörka, brinnande
ögon, som ville han med facklor genomlysa de dolda
djupen i hennes själ. Men när han såg henne blekna af
förfäran, ihågkom han än en gång läkarens föreskrift,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free