Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Satinis låda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Sök fram porträttet!
Den genomskjutna taflan framletades och doktorn
fortfor:
– Nu är det er tur, Rebecka. Hvem föreställde
den där måltaflan, när porträttet ännu kunde igenkännas?
– Kapten Sundhagen, svarade hushållerskan, i sin
tur tvekande.
– Ni menar kaptenlöjtnant Thomas Sundhagen vid
örlogsflottan, är det ej så?
– Ja, han kallades kapten.
– Nå, svara mig, hvarför liknade lille Georg denne
officer som ett bär det andra? Var det en slump?
Rebecka teg. Bensågen kom åter i gång.
– Tig, när ni bör tiga, människa, och tala, när ni
bör tala! Begriper ni icke, att en så ovanlig likhet
kastar skugga på en rättskaffens hustrus minne?
– Och om jag tiger, hvad angår det er? svarade
Rebecka trotsigt, med en icke så liten liknelse till det
forna draklynnet. – Herre, rör icke i kolen af slocknad
eld! Det är allt aska nu; hvad angår det er huru den
elden brunnit... och hvad den förtärt? Hvem har satt
er till domare öfver de döda?
– Jag, sade Göran, mycket blek.
– Stilla, du där. Ni kan gå, Ramström; det som
följer angår icke er.
Ramström lunkade af, mäkta nyfiken, men med betydligt
lättare hjärta. Verna fortfor att vara en tyst och
häpen åhörarinna.
– Madam Rebecka Lönnfors, eller hvad ni heter
fortfor doktorn, allt med bensågen i full verksamhet
– jag frågar er hvarför lille Georg liknade kaptenlöjtnant
Sundhagen som ett bär liknar det andra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
