Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Sista kapitlet om Vernas rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflyter behag eller obehag från den remont, som skall
underhålla palatset, och slutligen är denna underbara
byggnad på alla sidor genomborrad af små skottgluggar,
som mottaga eller återgifva intrycken från den omgifvande
världen. Stäng ett fönster, och skuggan faller
öfver dess sida af tillvaron; öppna en port, och åt detta
håll öppnar sig världen. Men anden, som bebor detta
bräckliga, sköna palats, är på engång dess herre och
beroende hyresgäst. Han kan flytta, när han vill, men
icke komma tillbaka; tillintetgöra palatset, men icke
bygga det. Gif honom ljus från alla hans fönster, luft
från alla hans portar, och han skall uppfylla detta praktfulla,
förgängliga slott med evighetstankar – han skall
beherska världen och räkna stjärnorna, men blott för att
i ödmjuk tillbedjan knäböja vid foten af den Allsmäktiges
tron. Hvilken försal till det oändliga, som engång med
nya och fullkomligare sinneverktyg skall vidga sig för
den törstande människoanden! Bered honom därtill, lös
hans fjättrar redan här, på det att han därborta må uppvakna
mogen för friheten, och han skall redan här med
hänryckt beundran »se Guds röst gångande i lustgården».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
