Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gustaf III:s minne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– således oberoende af »Morianens» svarta tjärsudd –
ungefär på följande sätt:
Han var till sitt yttre den älskvärdaste och behagligaste
personlighet; hans blick hänförde, hans tal förtjusade,
hans nedlåtenhet intog allas hjärtan, hans smålöje
var oemotståndeligt, och ingen, hvilken han någongång
bevärdigat med ett huldrikt ord eller blott en flyktig
nick, kunde någonsin glömma det under hela sin lefnad.
Men tillika var han sned i ansiktet på ett sätt som all
toilettens talang och frisörens konstfärdighet ej förmådde
att dölja; han brukade svart, hvitt och rödt smink, bar
en löjlig teatralisk dräkt, och emedan han var komediant
i allting, var hans nedlåtenhet idel förställning, hans tal
idel falskhet, själfva hans blick ständigt lurande på att
snärja och bedraga människor.
Vidare, och för att omvända färgernas ordning, var
han den nedrigaste, den samvetslösaste konung och
människa som Sveriges historia vet omtala. Hans moralitet
var så djupt sjunken, att laster som ej engång
kunna nämnas redan i tidiga ungdomen hade förstört
hans hälsa, och när han till följd däraf ej kunde vänta
sig en arfving till tronen, nedlät han sig till det skändligaste
bedrägeri, i det att han lät viga sin egen maka
och drottning vid stallmästaren Munck. Kronprinsen,
sedermera Gustaf IV Adolf, var således en bastard,
men – höjd af vanära! – med konungens samtycke.
Han och hans hof tilläto sig den sedeslösaste lefnad
och det smutsigaste skämt, i hvilket herr och fru
Schröderheim – icke Bellman, som man i Sverige pådiktat
dylika infamier – näst konungen spelade hufvudrollen.
Vidare voro prästerne och mer än så –
religionens heligaste sanningar ett ständigt föremål för
konungens och hofvets oanständiga gyckel. Ty Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
