Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Helsingfors: Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla, af svenska kölar så ofta plöjda farvatten. Sjuttio
års nederlag, skymf och förödmjukelse, omätliga förluster,
växande vådor återstodo att hämna och förebygga.
Van att vänta, parera och falla undan – en vana som
först under adertonde seklet kommit i bruk – ville den
svenska armen åter engång slå till och utstryka 1721,
1743 från tideböckerna. För det att denna arm 1721
var förblödd, 1743 förlamad af invärtes kramp, hade man
vågat betvifla dess mod, dess muskelspänstighet och dess
förmåga att lefva. Gustaf III trodde på armens hälsa
och ville bevisa det; han trodde på farans läkande kraft
och på ärans tjusning för svenska hjärtan. Men han
var icke nog läkare att ana den kramp, som ännu fortfor
att rycka viljor och muskler åtskils samt förlama
hans ansträngningar. Han lyftade hjältearmen till ett
blixtrande hugg – ett uselt sendrag kom dess fingrar
att krokna; armen domnade, hugget träffade luften och
slant maktlöst tillbaka på förrädarnes hufvuden.
Det var en varm och solig högsommardag. Ett lätt
töcken af solrök flöt som ett for öfver de grå bergen på
landsidan i norr och den nedanför liggande staden med dess
gamla kyrktorn och ortens stolthet, dess höga, massiva
klockstapel af granit. I öster kransades horisonten i en
lång båge af grönskande öar, omflutna af täcka sund,
ända till de obevekliga, dystra grå murarna af Sveaborg.
Men långt i söder och väster utbredde sig ett ändlöst,
silfverglittrande haf, gungande för en sakta bris, medan
hvita segel svärmade som svanor i fjärran.
Finska viken var vid sitt solskenslynne, och det
händer ej alla dagar. Han är en stormig, orolig sälle,
denna hafsvik, som sofver för länge om vintern för att
gifva sig ro till hvila om sommaren – en otamd, en
hårdhändt viking, som bräcker kölar och uppslukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
