Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Efter Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Efter Hogland.
Kanonerna vid Hogland hade väckt många tusen sofvande
ekon bland klipporna vid Finlands södra kust,
och ryktet därom nådde samma dag konungens öron.
För denna viktiga nyhet glömdes ett ögonblick alla öfriga
omsorger: gränsens försvar, truppernas utrustning och
proviantering, folkets vinnande för det oförmodade kriget.
För första gången sedan Ehrenskiölds tider hade svenska
flottan vågat mäta sig med den ryska. Och på flottan
byggde konungen sin bästa förhoppning: hon skulle förlama
hans fiendes makt och bana vägen till Petersburg.
Ett slag var gifvet; men hvem segrade? hvem blödde?
Ingen visste det. Hafvets böljor voro stumma, strändernas
ekon hade intet svar att gifva. Med en otålighet, som
han knappt förmådde beherska, skyndade konungen tillbaka
till Helsingfors.
Ryktet om ett sjöslag sprang före honom på kustvägen.
Landtfolket, som återvände från den nyss började
höslåttern, stannade vid vägkanten, svängde mössorna
och skyldrade med har och räfsor, när konungen for
förbi. Det var nylänningar. Tavastlänningar skulle ej
ha kommit sig att hälsa, innan landsfadern redan hunnit
ett stycke förbi dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
