Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Efter Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag ber om nåd – sade ynglingen oförskräckt
– men jag har order att hämta svar, och hans kunglig
höghet väntar mig.
Konungen log ånyo. En sådan tvärsäkerhet var han
ej van att finna alla dagar.
– Du ämnar således träffa hertigen förrän jag?
– Hoppas det, ers majestät. Ifall jag ej bryter
nacken af mig på vägen.
– Inga dårskaper, det förbehåller jag mig. Men
träffar du hertigen förrän jag, så säg honom . . . Brukar
du gissa gåtor?
– Nej. Men om ers majestät befaller...
– Det är bra. Säg till hertigen af Östergötland:
<I>medan gräset växer, dör kon</I>.
– Skall ske. Har ers majestät något vidare att
befalla?
– Ja. Akta din hals! ... <I>Allons!</I>
Vagnen satte sig i rörelse, kusken klatsehade till,
men innan det kungliga ekipaget hunnit ut genom grinden,
galopperade Lennart Croneld redan borta på landsvägen.
– Hvem skulle tro – sade kungen till Ehrenström
– att den där är född <I>dans les déserts de Savolacs</I>,
bland ett folk som ej fås att springa med mindre än
att man tänder dem en petard i ryggen?
– <I>Les bétes trottent, les veaux dansent</I>, svarade
kabinettssekreteraren.
Det hörde länge till hoftonen att anse finnarne som
ett slags halfvildar, ehuru lifdragonerne af Sprengtportens
skola bort tjena som prof på motsatsen.
Midti den ljusa sommarnatten, då ännu knappt ett
lätt flor af skugga sänkt sig öfver de mörka grantopparna
på Sandhamn, anmälde vakthafvande officern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
