Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Efter Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Fullkomligt, ers höghet.
- Au revoir, min kapten.
Knappt hade detta samtal satt den svage prins
Fredrik nya myror i hufvudet, innan en ordonnans
sprängde fram och förkunnade konungens ankomst.
Får man tro hvad som säges, har mötet mellan
de kunglige bröderne denna gång icke varit det allra
ömmaste och kvarlämnat i bådas känslor en bitterhet,
som nästan liknade en rupture. Det beställsamma ryktet
fick mycket att berätta om orsaken hvarför skärgårdsflottan
overksam lyssnade på dånet af Hoglands kanoner.
Öfverste Anckarsvärd var den som först fick upphära
skulden; sedan förklarade prinsen att Toll och Rajalin
afstyrkt flottans utlöpande, och slutligen gissade några
att rätta orsaken var de sedan så ryktbare Anjalamännens
hviskningar, hvilka som en myggsvärm surrade kring
prins Fredriks öron.
Bland detta då redan så talrika och snart så mäktiga
parti var sjöslaget vid Hogland långt ifrån att väcka
samma förtjusning som annorstädes i Sverige och Finland.
Ingenting hade för dessa herrar varit olägligare
än en seger, ingenting kärare för deras planer, än ett
afgörande nederlag. I dessa grumliga känslor blandade
sig landtruppernas gamla afund mot den gynnade flottan
och gjorde sitt bästa att förringa de svenska vapnens
framgång, förneka själfva tapperheten och bittert klandra
alla dispositioner.
Slaget vid Hogland var icke en seger, icke ett
nederlag. Två gamle boxare hade fattat hvarandra om
lifvet: den ena tappade mössan, den andra skon, och
båda gingo med skråmor ur striden. Men att icke besegras
hade redan blifvit lika ovant för den ena, som
för den andra att icke segra; och medan man sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
